Rush
Tiden springer iväg, det är mycket som händer och det känns som att man springer lite fram och tillbaka. Det har varit rätt mycket med studiesociala utskottet på sistone, vi har anordnat bokbytardag, MF-pub och nästa punkt är ÄoPoP för T1 och därefter den stora grejen i år, vårbalen som vi på något sätt ska anordna.
Hittills har jag agerat rätt mycket PR-råtta och fixat affischer, skapat facebookevent och känt mig allmänt, tja, jobbig haha. Det känns lite som att man säljer sin själ när man hela tiden är på folk om att de ska komma på olika saker. Hoppas verkligen att det är värt det och att folk uppskattar att det händer, puben igår var riktigt bra för de som var där tror jag, uppslutningen var dock rätt dålig vilket var himla trist.
Idag är det tisdag=strimma och jag är så sanslöst otaggad. Eftersom vi har utbyten nu så att vi byter vårdcentraler med varandra så blir det liksom ingenting att göra då jag redan haft mitt utbyte. Nu kan jag bara sitta på min hemmacentral här i Ryd och hjälpa våra besökande gäster med filmning och sedan diskutera resultatet på eftermiddagen. Känner att jag hellre hade stannat hemma och läst på grejerna inför vår seminarieplanering imorgon. Det kan nog vara det mest dryga med T3, det är bannemig seminarier för allt. Inte särskilt givande sådana heller om man ska vara helt ärlig. Bara ett sätt att tvinga oss att göra en redovisning i grupp som ingen lyssnar med mer än ett halvt öra på sedan ändå. Dessutom är de kommande två FoF-veckorna fullproppade med föreläsningar och obligatoriska moment (seminarier!?) så tiden utanför är helt klart begränsad. Men visst, förhållandet busschaufförer-hjärtinfarkt ska bli jättespännande. Känns som att man redan vet svaret på det å andra sidan. Stillasittande, stressigt, dåliga matvanor, ofta lågutbildade-->ateroskleros-->hjärtinfarkt. Inte så svårt. Egentligen.
Det bästa med strimma är att kunna vara hemma på förmiddagen, sova ut vid behov, tvätta lite och plugga om vartannat. Det får en att känna sig lite nyttig, fast ändå inte. Det är ju bra att kunna intala sig själv det iallafall.
Åh förresten, som en skänk från ovan kanske jag plötsligt har en lägenhet till hösten. Känns nästan för bra för att vara sant ärligt talat. Wow.
Hittills har jag agerat rätt mycket PR-råtta och fixat affischer, skapat facebookevent och känt mig allmänt, tja, jobbig haha. Det känns lite som att man säljer sin själ när man hela tiden är på folk om att de ska komma på olika saker. Hoppas verkligen att det är värt det och att folk uppskattar att det händer, puben igår var riktigt bra för de som var där tror jag, uppslutningen var dock rätt dålig vilket var himla trist.
Idag är det tisdag=strimma och jag är så sanslöst otaggad. Eftersom vi har utbyten nu så att vi byter vårdcentraler med varandra så blir det liksom ingenting att göra då jag redan haft mitt utbyte. Nu kan jag bara sitta på min hemmacentral här i Ryd och hjälpa våra besökande gäster med filmning och sedan diskutera resultatet på eftermiddagen. Känner att jag hellre hade stannat hemma och läst på grejerna inför vår seminarieplanering imorgon. Det kan nog vara det mest dryga med T3, det är bannemig seminarier för allt. Inte särskilt givande sådana heller om man ska vara helt ärlig. Bara ett sätt att tvinga oss att göra en redovisning i grupp som ingen lyssnar med mer än ett halvt öra på sedan ändå. Dessutom är de kommande två FoF-veckorna fullproppade med föreläsningar och obligatoriska moment (seminarier!?) så tiden utanför är helt klart begränsad. Men visst, förhållandet busschaufförer-hjärtinfarkt ska bli jättespännande. Känns som att man redan vet svaret på det å andra sidan. Stillasittande, stressigt, dåliga matvanor, ofta lågutbildade-->ateroskleros-->hjärtinfarkt. Inte så svårt. Egentligen.
Det bästa med strimma är att kunna vara hemma på förmiddagen, sova ut vid behov, tvätta lite och plugga om vartannat. Det får en att känna sig lite nyttig, fast ändå inte. Det är ju bra att kunna intala sig själv det iallafall.
Åh förresten, som en skänk från ovan kanske jag plötsligt har en lägenhet till hösten. Känns nästan för bra för att vara sant ärligt talat. Wow.
Kommentarer
Postat av: Camilla
Njut av det där med ledighet på förmiddagen innan Strimman - om de gör som med oss så lägger de obduktioner på förmiddagen nästa termin för en hel hög av er... ;)
Trackback
