Uppåt
Det blir ingen spexare av mig, audition i helgen gav inget resultat. Inte gråter jag för det, snarast blev jag lättad över att jag slipper sättas i situationen att välja. Jag var välkommen att söka nästa år igen (när jag är på väg att avsluta T5 och förhoppningsvis är påväg utomlands någonstans på T6-arbete). Hursomhelst, samtalet blev lite konstigt, beskedet presenterades liksom och det verkade självklart att hela min kväll skulle vara helt förstörd efter det, vilket absolut inte var fallet, snarare tvärtom, en sak mindre att tänka på, även om det hade varit fruktansvärt kul att komma med. 28 sökande till 8 platser skådis är trots allt lite konkurrens, hur mycket det var till kören har jag ingen aning om men det var kanske inte riktigt det jag siktade mest på heller.
Jag vet att jag inte är bäst så att jag kommer med, jag vet att mitt framträdande i söndags verkligen inte var det bästa jag kunde presterat, mycket påverkades av att jag var nervös. Trots det så känns det inte som något misslyckande, snarare att jag har testat en ny sak, tagit en chans men någon annan fick den. Inte mer än så. När man dessutom lyckas få T (nåja, det var tom hans idé) att titta på Desperate Housewives på kvällen så kan det liksom inte bli en dålig afton.
Jag har dessutom klarat av mina utryckningar, jag är glad att jag inte höll i manliga anatomin så att jag skulle behöva använda ordet "åderpåle" under två timmars tid. I övrigt så gick det bra och jag fick beröm av den gamla utryckarräv jag var ute med. Helt klart värt att göra igen, energin man på något sätt får under tiden (även om energin efteråt är obefintlig) är väldigt speciell, det mesta blir mer eller mindre spontant och man vet aldrig vilken vändning en övning ska ta. Enormt intressant och ett spännande och lärorikt sätt att möta människor och lära sig att handskas med dem i olika situationer. Kärleksakuten är bra, önskar att fler fick ta del av budskapet.
Idag blir det återigen fäktning. Jag hoppas att jag och S klarar oss lite bättre från träningsvärken vi fick sist den här gången. Vore praktiskt om jag kunde gå normalt utan att se ut som 90+ i helgen när jag dessutom ska jobba på goldfever.
För övrigt är T3 oförskämt lugnt. Vi är stressade för att vi har för lite att göra, man blir verkligen förstörd på den här utbildningen. Det har inte gått ett enda basgruppsfall där jag inte varit färdig med det vi ska ha läst till diskussionerna och även om det är knepigare att diskutera saker den här terminen så tja, antar jag att huvudsaken är att man är påläst och har koll på vad som ska göras. Nästa vecka ska vi återigen inleda ett FoF-tema, Förhållningssätt och Folkhälsa. Kan inte påstå att mina förväntningar är särskilt höga, på tidigare liknande teman tycker jag att jag har blivit besviken varje gång. Å andra sidan kanske det blir skönt att lägga hjärtsjukdomarna bakom sig för en stund och bara få diskutera ett par veckor, det är ju trots allt sådant jag brann för för ett par år sedan. Vet inte vad som hände med min diskuterande och argumenterande ådra, antar att den blev något aterosklerotisk när jag började här och allt man har att göra är att läsa fakta och acceptera dem och lagra det i något ledigt utrymme i hjärnan någonstans.
Jag vet att jag inte är bäst så att jag kommer med, jag vet att mitt framträdande i söndags verkligen inte var det bästa jag kunde presterat, mycket påverkades av att jag var nervös. Trots det så känns det inte som något misslyckande, snarare att jag har testat en ny sak, tagit en chans men någon annan fick den. Inte mer än så. När man dessutom lyckas få T (nåja, det var tom hans idé) att titta på Desperate Housewives på kvällen så kan det liksom inte bli en dålig afton.
Jag har dessutom klarat av mina utryckningar, jag är glad att jag inte höll i manliga anatomin så att jag skulle behöva använda ordet "åderpåle" under två timmars tid. I övrigt så gick det bra och jag fick beröm av den gamla utryckarräv jag var ute med. Helt klart värt att göra igen, energin man på något sätt får under tiden (även om energin efteråt är obefintlig) är väldigt speciell, det mesta blir mer eller mindre spontant och man vet aldrig vilken vändning en övning ska ta. Enormt intressant och ett spännande och lärorikt sätt att möta människor och lära sig att handskas med dem i olika situationer. Kärleksakuten är bra, önskar att fler fick ta del av budskapet.
Idag blir det återigen fäktning. Jag hoppas att jag och S klarar oss lite bättre från träningsvärken vi fick sist den här gången. Vore praktiskt om jag kunde gå normalt utan att se ut som 90+ i helgen när jag dessutom ska jobba på goldfever.
För övrigt är T3 oförskämt lugnt. Vi är stressade för att vi har för lite att göra, man blir verkligen förstörd på den här utbildningen. Det har inte gått ett enda basgruppsfall där jag inte varit färdig med det vi ska ha läst till diskussionerna och även om det är knepigare att diskutera saker den här terminen så tja, antar jag att huvudsaken är att man är påläst och har koll på vad som ska göras. Nästa vecka ska vi återigen inleda ett FoF-tema, Förhållningssätt och Folkhälsa. Kan inte påstå att mina förväntningar är särskilt höga, på tidigare liknande teman tycker jag att jag har blivit besviken varje gång. Å andra sidan kanske det blir skönt att lägga hjärtsjukdomarna bakom sig för en stund och bara få diskutera ett par veckor, det är ju trots allt sådant jag brann för för ett par år sedan. Vet inte vad som hände med min diskuterande och argumenterande ådra, antar att den blev något aterosklerotisk när jag började här och allt man har att göra är att läsa fakta och acceptera dem och lagra det i något ledigt utrymme i hjärnan någonstans.
Kommentarer
Trackback
