à la Hedvig

Det är redan torsdag, tiden fortsätter att springa iväg och glada jul-påhejare hävdar glatt att "det är bara en månad kvar till jul". T.o.m. en av patienterna jag träffade på strimman i tisdags och satt och småpratade med en stund i väntan på läkare osv, frågade mig vad jag skulle ha för mig över julen. Jag fick ett antal gånger upprepa (eftersom hon inte hörde så bra) att jodå, det skulle väl bli trevligt med jul, men att vi har tenta precis efter, så det blir inte så mycket julfirande. 

"Jaha jaja, det var ju lite synd förstås, men det är väl sådant som måste göras också". Ja, det är visst det. Just nu vet jag dock inte vad som stör och stressar mig mest. Det faktum att det inte är lång tid kvar tills jag förväntas kunna allt igen, eller är det hela grejen med att jag bara kommer att ha tre dagar på mig att njuta på riktigt, eller är det, som vanligt, den där fruktansvärda julklappsångesten? Den driver mig fullständigt till vansinne, jag tycker att det är lika jobbigt varje år. Man vill vara personlig men inte tråkig. Folk omkring mig köper böcker hit och dit. Jag tycker att böcker är jättetråkigt att ge bort, särskilt om det bara är den där senaste kioskvältarromanen i pockethyllan. Ska man ge bort en bok får det vara  något som faktiskt betyder något, eller som man har nytta av (typ kokböcker). Till saken hör ju dessutom att de flesta man ska skaffa julklappar åt redan har allt de behöver. Det kan nog vara det svåraste av allt. Man vill ge bort upplevelser, men fallskärmshoppning och dylikt är ju inte direkt i prisnivå för en student. (Nej mamma, jag skulle aldrig komma på tanken att ge dig fallskärmshoppning i julklapp oavsett). 

Får fnula lite mer på det där. 

 

I morse när jag gick upp för att äta frukost var klockan halv åtta. Då var det fortfarande nästan svart ute. Det var så att jag ville gå och dra täcket över huvudet igen. Jag hatar den här årstiden på riktigt. Snart kommer man iallafall få sysselsätta tankarna med lite immunplugg. Leukemier och luftvägsinfektioner ska nog bli särskilt intressant, trots att jag ju hatar att läsa om cancer egentligen. Men förkylningar och sådant känns ju rätt nära en om inte annat. Trots att jag *peppar peppar* klarat mig hela hösten utan någon. Vet inte vad som har hänt med mitt immunförsvar. Kanske man får reda på snart. 
I vilket fall som helst ska det bli skönt att få plugga "på riktigt" igen. När jag kompletterade bröstcancermorfologin häromdagen var det nästan så att jag var glad över att läsa det, att få läsa något på riktigt för en gångs skull. Inte bara länkar på internet som man snott från handledarsidan för att det annars är omöjligt att veta vad vi förväntas läsa. Nej, tacka vet jag immunceller, T- och B-lymfocyter och annat skoj. Nåja. Men först och främst en vända till stan, planerar en överraskning för någon jag tycker om.