à la Hedvig

Vi har varit ute och slirat igen, min studentmössa och jag. 

Dessutom har jag nog fått mina minuter i rampljuset så att det räcker för det kommande halvåret. 

Igår var jag studentmarskalk på Linköpings universitets doktorspromovering, dvs när de som doktorerat avlagt sina prov och under en ceremoni ska få sin doktorshatt och diplom. Jag hade sett lite information om det redan tidigare men när jag träffade gänget på kalasmottagningen i höstas och de sökte folk kände jag att det var dags att skicka in en anmälan. Anmälan resulterade i att jag fick förfrågan om att bli hattmarskalk, dvs mer eller mindre de som gör mest under hela ceremonin på scen. 

Vad det har bestått i för min del har varit en torsdagkväll med utdelning av programblad på den tillhörande festkonserten, följt av att rulla doktorandernas diplom och perfekt knyta blågula band omkring dem. För övrigt så är väl ordet perfekt det ord som är mest genomgående för hela det här spektaklet. Allt ska vara perfekt, se likadant ut etc. Torsdagen blev rätt sen då vi även skulle ställa iordning med diplomen på hattborden på scenen och sådär. Som hattmarskalk var det sedan även dags att vara där tidigare än de andra marskalkarna på fredagmorgonen också. Halv nio var vi åter på plats, tio timmar efter att vi hade lämnat konsert och kongress kvällen innan med andra ord. Då var det dags för märkning av hattar så att de hamnade på rätt plats och till rätt person på rätt fakultet osv. En hel del repetitioner följde för att ceremonin när det väl gällde skulle bli så perfekt som möjligt. 

 

Efter ännu en del fix, vaktande av hattar och allmän iordningställning var det dags att byta om. Strax därefter konstaterades det att jag som egentligen skulle vara "trainee" för hattmarskalk fick hoppa in på riktigt, då den ena blev sjuk. Snabba puckar med en gång med andra ord. 
Vi var väl ca 12 tjejer som samtidigt skulle byta om till  balklänning, fixa håret och sminka oss i samma loge. Kan ju sägas att det var något kaotiskt, om än himla trevligt. Balklänning skulle på, vita handskar och studentmössa, samt blågult band som en annan fröken Sverige hängandes över axeln. Eller ja, hängandes, fasttejpat med dubbelhäftande tejp snarare, för att få det att över huvudtaget sitta uppe.

 

Så, till min riktiga arbetsuppgift utöver allt fix innan. Alla som ska vara med på scenen, dvs doktorander, vissa professorer etc går in i en procession. Därefter sätter sig hattmarskalkarna och övermarskalkarna på scenen, övriga smyger därifrån (med andra ord, jag var en av fyra av marskalkarna som öht var på scenen). Kan sägas att man blir väldigt självmedveten, sträcker på sig löjligt mycket och är sjukt rädd för att snubbla.. Sedan är det dags att promovera doktoranderna till doktorer och där kommer hattmarskalkarna in i bilden. Vi springer helt enkelt över scenen och hämtar hattar och diplom för varje doktorand, ett efter ett. Ett ganska stort antal vändor med andra ord. Sedan lämnar man över hatt och diplom till promotorn som överlämnar dem till doktorn. 

Så fortsätter det i sisådär 1,5 timme med lite musik emellan, tills alla har fått hattar, diplom och kransar för filfakdoktorer etc. 

Allt gick bra och när processionen avgick utåt igen var vi nog många som andades ut, allt gick bra. 
Därefter var det dags att dela ut middagsprogram, och som tack för att vi varit med fick vi också sitta med på den stora fina middagen. Enormt god mat var det, på både plus- och minussidan kan sägas att jag satt vid ett bord med enbart studentmarskalkar, fick med andra ord inte chansen att prata med någon forskare eller så. Fast vi hade å andra sidan himla trevligt ändå. Det blev lite dans på dansgolvet på konsert och kongress, innan det bar av till NH där vi trängdes med Halloweenutklädda människor. En hel de ganska dräggiga och fint nog fick jag en halv drink uthälld längs ryggen, innanför min klänning. Tack och lov att det var den mörkblå jag hade, men jag antar att det är kemtvätt som gäller. Så trött man blir på idioter!

 

Har nu avnjutit nybakat bröd (dock från affären) till frukost i min ensamhet. T är i Stockholm och roar sig med andra knas-teknologer. Studiebesök tror jag visst att det heter.

Det börjar bli dags att ladda om snart, ikväll är det superfaddersittning och det är visst jag som är toastmaster tillsammans med min vän E. Har fortfarande inte skrivit något presentationstal.. Ååh.. Dags att ta tag i dagen kanske, men det får ju sägas att det tar emot..