à la Hedvig

Jag blev inte glatt överraskad. Hobbit var ungefär precis som jag hade tänkt mig den, tre timmar fyllda av utdragna stridsscener mellan dvärgar, en hobbit och en trollkarl mot diverse olika troll, jättar gjorda av olika material samt orcher. Tre timmar. Och de tog sig inte ens fram till slutmålet. Det går över mitt förstånd hur en bok (Bilbo?) som är TUNNARE än en av sagan om ringentrilogins böcker, ska kunna dras ut till att bli tre, ja, jag sa det, TRE filmer!? Jag tyckte att SoR-trilogins filmer var rätt långsamma, då är de ändå liksom, ganska komprimerade ifrån böckerna vad jag förstår det som. Förstå då del två och tre av Hobbit. 

Nej, ledsen T, kvarvarande delar tänker jag inte betala 150 spänn för att se i 3D (som för övrigt inte känns som att man tittar på film längre, färger och kontraster är sjukt psykadeliska). När det var någon timme kvar började jag att skruva på mig, funderade över varför de inte hade kommit längre (då visste jag ännu inte att det skulle bli tre delar av det hela). 

Den enda överraskningen, och en glad sådan, var att Elijah Wood/Frodo faktiskt var med i filmen. Under ca två minuter. Det var de bästa två minutrarna av filmen och ungefär det som var bra. 

Tyvärr övergår Tolkiens sagovärldar min acceptansnivå för fantasy, klarar inte av Narnia heller. Harry Potter och Twilight erkänner jag att jag älskar, men så har de en annan typ av verklighetsaspekt i sig också, det levs en hel del i den "Normala" världen också. Inte bara sagor. Och  sagoväsen. Usch. 

T verkade uppskatta filmen iallafall, vilket väl var den större behållningen med det hela. 

Idag har jag sprungit på stan litegrann, kollat in resterna av mellandagsrean jag aldrig fick titta på efter jul, köpt lite nödvändiga saker samt börjat packa. Imorgon åker jag hemhem är tanken, om SJ bara kunde göra sista minuten-biljetterna lite billigare så ska jag snart boka. Vad jag ska göra i Göteborg är ju dock fortfarande en gåta, men i Linköping är ju knappt någon kvar ändå, så något ska jag väl kunna hitta på i mitt hjärtas stad. Linköping och jag kommer aldrig att bli forever, så är det bara. 

Nu ska jag lämna min halvpackade, eller nåja, trekvarts nästan, väska till sitt öde och ge mig ut på stan igen och träffa L. Det blir fina grejer det. (och vet ni vad, ÄNTLIGEN ett inlägg som inte nämner skolan med ett enda ord, förutom nu då, därmed kan den inte heller hamna i LÄK-mappen! YAY!!)