à la Hedvig

Sitter (som vanligt) på mitt lilla kyffe och försöker bokstavligen att fördriva tid. Jag är helt sinnessjukt rastlös och uttråkad. Våra dagar här i Moss lunkar på och ser ungefär likadana ut. Gå upp, äta frukost, gå till jobbet om man har förmiddagspass, komma hem strax efter tre och försöka fördriva tiden fram till runt tio någon gång då man kan gå och lägga sig. Har man kvällspass är det bara att byta plats på jobbandet och tidsfördrivandet. Här i Norge (framför allt i kommunen vi jobbar i) är de stenhårda på att man inte får jobba mer än 35,5 timmar på en och samma arbetsplats, eftersom det då blir så hiskeligt dyrt för dem att betala övertidsarbetet det innebär. Därför sitter vi nu här och är schemalagda 35 timmar i veckan, i snitt fyra dagar per vecka... Ett par i vårt gäng har lyckats få jobb på ett äldreboende också, utöver hjemmesykepleien där vi jobbar. Jag och S sökte också det jobbet men fick det av någon anledning inte. Därmed har vi i princip 3 heldagar samt 4 halvdagar per vecka att försöka slå ihjäl på något sätt. Hittills är vädret helt värdelöst så några strandbesök är det inte tal om. Kanske borde man försöka leta runt lite efter andra arbetsplatser att täcka hålen med men det blir också lite svårt för oss då vi från och med imorgon kommer att vara tre om att dela på en bil (sedan är de tre på de andra två bilarna). Vi är dock väldigt bundna till bilarna här, det är rätt långa avstånd till stan, jobbet osv från den lilla ön där vi bor. Vi får se hur vi gör, förhoppningsvis hittar vi något att göra iallafall. Hittills har jag dock sprungit tre gånger inom loppet av sex dagar, läst ut två böcker samt sett x antal filmer och x antal avsnitt av Girls och spelat väldigt många olika kortspel. Plus att jag har ätit för mycket godis. Imorgon har vi avklarat 20% av vår vistelse här och på måndag ska jag åka ut till brukarna själv. Förhoppningsvis går det bra. Fick iaf höra idag av den jag gick på upplärning med att jag såg ut att ha hamnat i rätt branschgren, så jag kan väl inte vara helt hopplös då. Jag börjar förstå norskan bättre och bättre, även om de nog inte förstår mig särskilt mycket bättre haha. Brukarna över lag verkar dock förstå mig relativt bra, många av dem har ju levt både före och efter kriget och det ena och det andra och har väl varit vana vid svensk TV och lite allt möjligt. Så hittills funkar det okej. Just nu ligger jag i min säng och saknar min T så att jag inte vet riktigt var jag ska ta vägen. Ligger och (jättetöntigt) kramar och luktar på hans tröja som fortfarande luktar åtminstone lite som han. Nästa sommar tror jag ändå att jag vill jobba i Göteborg eller Linköping. Orkar inte riktigt vara borta såhär mycket från dem jag älskar mest. Tidigare har jag ju varit isolerad i Karlskrona i tre veckor men åtminstone fått besök halvvägs men då har jag ju även varit sysselsatt på riktigt. Det här med 9-17-jobb är ju inte direkt något jag är van vid. Än mindre 7.30-15-jobb. Jag är mer van vid att sparkas upp (eller sparka upp) klockan sex och sedan vara mer eller mindre konstant aktiv till tio-elva-halv tolv på kvällen och samma sväng nästa dag. Jag saknar holmen något fruktansvärt redan. Hade det varit ekonomiskt och "karriärsmässigt" hållbart hade jag nog ändå letat mig dit i år också. Det fattas liksom en bit av min sommar som det är nu.. Kanske dags att korta ner en text som sannolikt knappt läses ändå. Sammanfattningen kan väl då vara: Norge är ok, jag tjänar bra pengar men har alldeles för mycket tid att slå ihjäl. Jag saknar alla där hemma och min T men försöker få tillvaron att gå ihop. Bara fyra veckor kvar nu. Det borde gå fort.