à la Hedvig

Mina två veckor på infektionskliniken flög förbi och har snabbt bytts ut mot radiologi. Infektion var riktigt roligt även om jag inte direkt är någon bakterie- och antibiotikanörd, snarare raka motsatsen. Trots det trivdes jag väldigt bra, kände mig välkommen, som en i gänget och som någon att räkna med. Vi fick prova på saker själva och det kändes ändå lite utvecklande sådär. Höjdpunkterna var nog mina tre egenhändigt satta vaccinationssprutor samt när vi en förmiddag fick leda delar av ronden själva. Då kände man sig nästan lite som en riktig doktor. 

Radiologi har inte charmat mig riktigt lika mycket. Det ska väl sägas att jag är totalt ointresserad av radiologi till att börja med men har ändå bestämt mig för att ge det en chans och försöka göra det bästa av de kommande två veckorna. Jag är verkligen imponerad och fascinerad över hur bildtekniken har gått framåt och vilka duktiga människor det finns som faktiskt får ut något vettigt ur allt svart och vitt. Övergången från att ha pratat och skojat lite med långliggarna på infektion till att inte ens ha någon patient framför sig, bara dennes innanmäten känns lite sådär. Att mest sitta framför en datorskärm större delen av dagen lockar mig inte för fem öre. Trots det har jag ändå fått lite mer inblick i allt de faktiskt gör på radiologen och jag har varit med på tre PTA-operationer, dvs ballongvidgning med/utan stentinsättning i förkalkade, förtätade kärl, vilket absolut har varit lite småspännande att se. Utöver det har jag tittat och fått vara med och tolka lite CT- och slätröntgenbilder, vilket man ärligt talat blir ganska trött i huvudet av efter ett tag. Framöver blir det förhoppningsvis lite mer av de mer "patientnära" undersökningarna såsom ultraljud. 

Två veckor lär gå fort i vilket fall och jag längtar ordentligt tills de är över. Då ska 28 kvadrat bytas mot 90 och jag ska äntligen få slippa ha mina saker i lådor i ett förråd 10 minuters cykeltur hemifrån, vilket jag haft de senaste månaderna. De två teoriveckor som följer kommer jag dessutom att få sova i min egen säng mer än 3 nätter i rad och få laga mat som innehåller lite mer än tre ingredienser. Att det är teoriveckor får man väl helt enkelt dras med då, men man kommer ändå inte undan att man längtar hem en hel del, även om Kalmar faktiskt är ruskigt fint! Ser fram emot när jag har placering här i maj eller vad det blir, då tror jag att vi kan få riktigt fina dagar här och då måste jag dessutom gå och titta på Kalmar slott som för närvarande bara är öppet på helgerna när vi har åkt hem. 

Kandislivet är flängigt och lär nog fortsätta vara så, samtidigt är jag glad över mina utom-östgötska placeringar. Det känns verkligen som att vi är väldigt mycket mer välkomna här och får göra/lära oss mycket mer. Och det borde ju vara positivt inför framtiden om inte annat. :)