à la Hedvig

Jag och T har köpt en whiteboardtavla. Eller ja, jag har köpt den, han var med i beslutet eftersom vi diskuterat det hela tidigare.I nya lägenheten kommer vi att ha ett tredje rum som T så fint har döpt till "biblioteket", vilket med andra ord kommer att vara pluggrum och förvaring av böcker mm. Eftersom rummet, liksom resten av lägenheten är ganska gigantiskt (med våra mått mätt iallafall) så kom vi ganska snabbt fram till att vi ville ha en whiteboardtavla där. Läser man PBL som jag så är det ju faktiskt bra att kunna brainstorma, skriva, rita osv så då skadar det faktiskt inte med en whiteboard. Misstänker att en hel del tentagruppande kommer att ske där framöver. :) Men åter till själva tavlan, den utannonserades på studentanslagstavlan, är 1x1,5m och kostade 100 kronor. Helt perfekt tyckte vi, då blir det ju inte direkt att man har "slösat" med en massa pengar på den ifall man trots allt skulle ångra sig sedan. Jag insåg att 1x1,5 meter är stort men inte riktigt så stort. Med tanke på att vi redan har flyttkartonger stående på hög inne på våra 28 kvadrat så blev liksom 1,5 kvadratmeter (typ iallafall) tavla dessutom en ytterligare grej att knö in. Nu står den dock stabilt här inne och väntar, liksom allt annat på att få flytta om en vecka. Förhoppningsvis får vi det där rummet att bli någorlunda vettigt iallafall och att man förhoppningsvis kan få lite bättre pluggkänsla än vi har hemma just nu. Köksbord är ingen vidare pluggyta, det är bara så. 

 

I  morse var jag med L och S och handlade mat inför morgondagens tjejmiddag/förfest. Därefter har jag inte fått särskilt mycket gjort i ärlighetens namn. Vet inte om det är allmän post-T6-stress-trötthet, alla nya intryck under veckorna eller bara snart 3 år på läkarlinjen som börjar komma ikapp en. Konstant trött och noll pluggmotivation är läget just nu iallafall. Inte blir man piggare av att gå inne på radiologen där det mestadels är mörkt och nedsläckt för att man ska kunna se ordentligt på alla skärmar och andra pinaler som är bra att se ordentligt... 

Igår fick jag för övrigt en liten kalldusch-insikt när jag stod och tittade på under ultraljudsundersökningar av både det ena och det andra. Nämligen att ska man bli gynekolog vilket nog är det mitt sikte mest är inställt på, så måste man fatta och kunna tyda det här med ultraljud. Jag som knappt tycker mig se någonting alls så fort jag tittar på skärmen. Men jag tänker att det får bli framtida Hedvigs problem, något ska man väl ha att bekymra sig över då också, utöver studielånen som kommer att vara skyhöga vid det laget. :)