à la Hedvig

Jag slås allt mer av hur tråkigt mitt liv har blivit.

Alltså verkligen på riktigt. Går man ett par år tillbaka i bloggen hade jag en miljard olika järn i elden samtidigt, nog för att det stundtals gjorde en trött och stressad också men det var liksom alltid något på gång. Nu kämpar man för att hålla lågan uppe bara för att orka med både teori och praktik. Sanningen att säga tror jag dock att det är där problemet ligger. Man har inget annat som händer och därmed försvinner även motivationen till att "bli klar" med saker och ting för att man ska hinna med annat. T gnäller på mig ibland när jag har svårt att släppa böckerna trots att jag har suttit hur länge som helst. Jag pluggar ineffektivt eftersom tiden bara fortsätter att sträcka sig framåt, lång och oplanerad. Jag behöver inte bli "klar" för jag har inte längre något att bli klar för. 

Under nolle-P var det ständiga käbblet mellan SG och SSK vs oss på LÄK att "fritid, fritid, LÄK har ingen fritid". Nu börjar jag förstå vad de menar. När orken och lusten för fritid också försvinner.

Deprimerande nog speglas det ju även i vårt umgänge. Vi går aldrig ut längre, jag och mina tjejer. Ses vi så är det "tjejmiddag", "fika", "mellomys" eller "födelsedagsfirande". Dvs inbegripande huvudrätt, dessert, någon flaska vin samt ett långbord eller en soffa. Har utgång varit planen tidigare så droppar alla av en efter en tills det inte blir något kvar av det. Toffelträsket tycks vara här för att stanna..

Nästa vecka tänker jag därför leka ung och preklinare igen, kanske inte köa men ändock befinna mig på Kårallen jävligt tidigt. Jag SKA ha biljetter till VSR. Min frack har inte varit ute på snart ett år. Det börjar bli dags nu. Visa att T9 också kan slänga sina lurviga. Sådetså.